När allt sätts på paus – om skada, pandemi och en välbehövlig omstart

Den här sidan har fått leva ett slumrande liv i över 1 1/2 år. Anledningen är flera men nu är det en spännande vår i sikte så det känns naturligt att göra en tillbakablick.

Skadan

I början av hösten 2020 satte till slut den stora växtspurten in. På något sätt hängde inte kroppen med och det smög en smärta precis i anslutning svanskotan. En smärta så intensiv att hon i oktober och november hade svårt att sitta än mindre träna. Den sjukgymnast vi har ville inte ge sig på med för mkt övningar förrän röntgen hade gjorts. Två MR senare kunde man utesluta stressfraktur och annat som hade varit tungt. Istället gjordes bedömningen att när kroppen växte så mycket som den gjorde hade ligamenten runt nedre delen av ryggraden och svanskotan blivit inflammerade och lättirriterade. Men nu började en mer målinriktad rehabilitering med övningar som skulle stärka området och göra det mer tåligt för den träning som den behöver klara av.

På rehabilitering hos Filip på Access rehab

Det var på många vis en utmanade tid för Sigrids del men i och med pandemin så missade hon inte så mycket som det sannolikt hade känts som annars. Så mellan oktober 2020 t o m mars 2021 var fokus på rehabilitering. Under april och maj började hon kunna dansa lite mer som vanligt men fortfarande behövdes rehab för att inte dra upp skadan igen. Men sakta sakta närmade hon sig baletten igen.


Sommaren

Kom med mycket vila och fem veckor i vårt nyinköpta fritidshus/hus i Eftra söder om Falkenberg. Ett hus där rummen behövde renoveras invändigt, särskilt barnens rum. Det blev en välbehövlig paus från alla måsten och samla energi på djupet.

Halva dagarna renoverade vi och halva var vi på stranden. Det var fem veckor av återhämtning på djupet. Gott också att det lättade lite med pandemin så att vi kunde träffa familj och vänner igen.


Hösten

Hösten var otroligt intensiv med tajt schema både för skolan och dansen. Långa dagar, ofta mellan 8.30-20.00 nästan varje dag. 30 minuters lunch och 5 minuter mellan lektionerna för att sedan springa till AAB på Base23. Tempot åt på henne och vi fick dra lite i handbromsen i november i december för att hon inte skulle gå in i väggen. Men innan tempot tog ut sin rätt och pandemin tog nytt omtag om Sverige och Europa lyckades vi ändå göra ett besök en vecka på Die Palucca Hochschule für Tanz i Dresden. Det var en fantastisk upplevelse och en underbar stad. Dit återvänder vi gärna.


Musikfestivalen Framtidens musik

Ett tillfälle till som gav mycket och som var fantastiskt att få uppleva som mamma är att Sigrid och hennes storebror Albin delade scen en helg i November.

Lilla Akademien ordnade i november en musikfestival- Framtidens musik med nykomponerad musik av elever på Lilla Akademien. Albin hade komponerat ett stycke – Komplexitet – utifrån en koreografi som Jérôme Marchand tagit fram åt och tillsammans med Sigrid. Sigrid kallar koreografin ”Human”.

Både stycket och dansen hade sitt uruppförande på festivalen Framtidens musik på KMH. Albin spelar cello tillsammans med två andra stråkelever.

Sigrid dansar koreografin ”Human” till musikstycket ”Komplexitet”.
Koreografi Jérôme Marchand. Musik Albin Schlegel Åberg

Välbehövlig omstart

Hösten var som jag redan nämnt en tuff period. Både intensivt på Pops och AAB. Av lite olika anledningar kände vi i december att Sigrid inte skulle få ihop livet och tillvaron genom att fortsätta som under hösten. Utmattning låg och lurade om hörnet och påverkade både kropp och själ. Sigrid kände dessutom att hon fysiskt inte riktigt var där hon ville vara efter skadan. Så efter mycket noga överväganden landade hon (och vi) att det behövdes in något annat än AAB, även om det varit en utbildning som gett henne mycket. Det behövdes en vitamininjektion. En omstart helt enkelt. Det kan ju verka tokigt med ett halvår kvar av 9:an men blev helt rätt och bra.

Sigrid var inte ensam i sin känsla av att livet inte riktigt gick ihop så hon och en tjej till valde därför att lämna AAB den här terminen. Båda kände ett stort behov av att få arbeta mer på djupet med sina nya vuxna kroppar. Sigrid som nu är nästan 174 cm har efter skadan haft svårt att hitta in i kroppen på ett bra vis. Att få träning som är helt anpassad till sina egna behov av utmaningar har varit ett enormt lyft.

De som tagit sig an tjejerna är Balettverkstan. De hjälper tjejerna sitt sista halvår. De har skräddarsytt ett träningsupplägg åt dem. Balettverkstan består av Eugenia Bolander, en av Sigrids lärare när hon var liten (Eugenia är även före detta dansare på operan), och en nuvarande dansare på operan, Desislava Stoeva Valev (Desi). Sigrid och Sanna får även lite stöd av andra, som t ex Ballet International som leds av Gina Tse. Dessutom tränar de styrketräning en gång/vecka på XForce som supportar dem med att låta dem träna till ett subventionerat pris.

Den som läst bloggen tidigare har stött på Eugenias namn då hon har funnits i Sigrids balettliv ända sedan hon var liten. De sista tre åren har dock Sigrid inte haft henne som lärare. Men då det var kort tid kvar av åk 9 ville vi ställa frågan till någon som redan kände flickorna och deras kroppar. Så det blev naturligt att ställa frågan till henne och Desi när beslutet att sluta på AAB var taget. Dessutom hade Sigrid fått fin hjälp av Eugenia fyra gånger förra våren när hon skulle komma tillbaks efter sin skada.

Omstarten har gett energi och glädje till dansen igen. Träningen kan dessutom anpassas lite mer efter det tuffa skolschemat på Pops även om de fortfarande tränar 5-6 dagar/vecka. Dessutom har fokus blivit att lägga in en mer dynamisk och omväxlande träning där vanlig balettklass och dans blandas med bålstyrka, placering och även ren styrketräning som jag nämnde.

För Sigrids har det inneburit att hon börjar hitta verktygen att dansa med sin nya långa kropp. Nedan ett klipp från Grottan som är verkstadsgolvet:-). Filmen är hämtad från Balettverkstans Instagram.


Audition på KSB

Det här blogginlägget har legat påbörjat ända sedan början av Februari. Sedan dess har Sigrid varit på audition för KSB – Kungliga Svenska Balettskolan. Det var tre otroligt tuffa dagar men hon kom in. Vi är så glada över det. Men det är dagar som verkligen utmanar på så många vis. För bästa vännerna är ju också där och söker och båda vännerna kom med till sista dagen men tyvärr inte in på den klassiska utbildningen. Så känslan är både lättnad, glädje, stolthet och ledsenhet. Just det här året var det många duktiga tjejer från andra nordiska länder så i år blev det som så att Sigrid var den enda svenska tjejen född -06 som kom in. Sanna som Sigrid tränar med kom in på moderna linjen men det var tungt för båda att inte båda kom in på den klassiska utbildningen på KSB.

Men nu är de igång med sin träning och det är fantastiskt fint att få följa hur de tar sig an både med- och motgångar och peppar varandra. Skrattet är tillbaka igen i Sigrid efter ett riktigt tufft 2021 där hösten tog all ork och glädje. Men nu finns både energi och ork igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s