Längesedan det blev ett blogginlägg här. Det beror mest på att allt med YAGP och föreställningar stannade av men även på att jag arbetade väldigt mycket i mars-maj. Det fanns helt enkelt inte tid och i sommar har datorn fått vila i möjligaste mån.

Men nu är det dags för en text. Jag tipsade en person om bloggen och fick lust att göra ett inlägg. Insåg nämligen att jag inte skrivit om det väldigt fina porträtt Dansportalen gjorde av Sigrid i våras. Då hade corona precis slagit till, New York var inställt och allt var vänt upp och ner. Artikeln kom inte ut förrän i Juni men är väldigt glad för hur de fångade Sigrid och hennes tankar om dans, tävlingen i New York och Alhanko Academy of Ballet.

För min del, som satt med under själva intervjun, var det otroligt fint att höra Sigrid berätta om sitt sammanhang. Jag tänker att jag själv, innan jag kom i kontakt med balett hade väldigt mycket fördomar om hur det skulle vara. För Sigrids del har de fördomarna inte stämt in. Lärarna kräver absolut mycket av dem men de lärare Sigrid har haft under hela sin utbildning har varit varma människor som ger ut så mycket av sin egen kunskap. Alla har varit ballerinor på hög nivå och vet att det är hårt arbete och en viss portion talang som krävs. Men oavsett hur talangfull man är som dansare – utan det dagliga arbetet med detaljer går det inte.

Sigrid beskrev i intervjun lärare som är kärleksfulla, som vill att varje elev ska hitta sin dans, sitt uttryck, som finns för dem i vått och torrt. Hon beskrev vännerna som en familj, som känner varandra på djupet och där hon är väldigt trygg.

Som mamma kan man ju inte önska mer. Att när man är 14 år och så mycket händer i ens liv och kropp får göra den resan i ett sådant sammanhang – det är en gåva. Många bra vuxna och väldigt fina vänner. När de tillbringar mellan 15-20 timmar i veckan i danssalarna så är det ju onekligen viktigt. En vila för oss som föräldrar att det är så.

Det lärarna kanske i sin tur kräver är att man är villig själv att göra arbetet. Att verkligen nöta, jobba på detaljerna och vara aktiv. Man måste som dansare tycka om korrektioner, de leder en framåt.

Läs gärna hela intervjun här

Nu är snart terminen i gång och vi hoppas att även om corona verkar behålla sitt grepp om världen att det ändå ska blir mer och mer normalt med dansen än vad det varit sedan mars månad.

Vissa saker som skulle skett i vår och i somras har vi fått skjuta på. Det olika stipendierna Sigrid fått till olika skolor i Europa har vi fått fortsätta att skjuta på. Det har dessutom tillkommit två stipendier i YAGP-äventyret. Finalisterna fick göra video-audition. ca 95 av alla finalister fick sedan stipendier. Sigrid fick ett short term scholarship till Basel (Balletschule Theater Basel) och ett short term scholarship till Rosella Hightower i Cannes. De erbjöd även ett helt år i Cannes från och med nu i september men där är ingen av oss riktigt mentalt än. Men vi hoppas att vi under kommande år ska kunna besöka Palucca Hochschule fur Tanz i Dresden, BTB i Basel, Rosella Hightower i Cannes och Royal Ballet School Antwerp. Planen var att vi skulle besökt några skolor nu i September men det får vi ju vänta med ytterligare ett tag. Vi hoppas även att Sigrid ska få besöka Princesse Grace Dance Academy nästa sommar.

Så sommaren blev annorlunda men bra ändå. Mycket vila, härligt häng med familjen och så vardagsträning. Nästan varje kväll i somras blev det ett styrke- och stretchpass. Utöver det har vi vandrat i Kullabygden, nästan blåst bort i Bohuslän och njutit av Ugglarp söder om Falkenberg ännu en sommar. Vilat och växt. Lite härliga bilder har det blivit.

Men visst hoppas vi att det nu ska bli mer normalt. Med mycket dans, förberedelser för föreställningar och tävlingar. Vi får helt enkelt se tiden an.