När jag startade den här bloggen i september började jag med hur allt började och även lite om det första året på Alhanko Academy of Ballet.

Nu så här i februari är det åter dags för lite tillbakablickar. För den resan som Sigrid gjort tillsammans med sina dansvänner är så häftig att följa. När de började var de små. Och deras utveckling är så stor.

Första året hade de sina lektioner i en danssal på Pops Academy tillsammans med Magdalena Irigoyen och Eugenia Bolander. Det var smidigt och enkelt att de inte behövde byta skolmiljö för att dansa. Även om jag vet att Sigrid längtade till Base23.

En del av längtan var nog känslan av att vilja vara en del av Alhanko Academy of Ballet. Tillhöra. Om det är något jag tycker att man särskilt i början arbetade mycket med var en känsla av att alla var en del av ett unikt team och projekt. Att man var lite som nybyggare i dansvärlden. Man bröt ny mark med en privat balettutbildning som arbetade liknande såsom Kungliga Svensk balettskolan. Man ville och vill vara ett alternativ till KSB. Jag tror att det är bra med flera olika utbildningar så att elever kan hitta det som passar just en själv.

För Sigrid har de små klasserna på AAB varit bra. Alla små ballerinor har sådant som de behöver arbeta extra mycket med och för Sigrid var det utåtrotationen. Med en rik verktygslåda och kunskap hjälpte alla olika lärare Sigrid att hitta rotationen.

Precis som som första året och förra året satte man för två år sedan upp en stor vårföreställning. Det året var det Giselle. Som de arbetade med den. Mia och co tar med dessa unga tjejer på hur det är att vara ett litet kompani. Dessa elever mellan 10-15 år nöter, tränar och nöter lite till. Utöver att det är häftigt att se hur de tar sig an uppgiften skapar det även en stark vi-känsla. All arbetar mot samma mål även om alla har olika uppgifter. 

Bilder från Giselle på Oscarsteatern 2018.