Nu äntligen finns tiden att berätta om höstens stora balettäventyr YAGP i italienska kuststaden Cattolica (inte långt från Rimini). Inlägget är långt. Men det var mycket som hände dessa dagar.
Det har redan gått två veckor sedan vi var där men vi smälter fortfarande intrycken.
Team Alhanko Acdemy of Ballet reste ner den 20 november. Jag, Sigrid och hennes vän Perla med föräldrar reste ner med ett annat plan än resten av teamet men i München strålade vi samman med resten av gänget. Från München flög vi till Ancona. En flygplats som inte var mycket större än den på Gotland. Vi landade i Ancona strax efter 16-tiden och det var en ljuvlig känsla att mötas av att det fortfarande var ljust och skön temperatur på knappt 15 grader.
Därefter var det en inte fullt så mysig taxifärd med en klart alkholpåverkad taxichaufför. Märkte förstås inte det förrän vi var ute på vägen. Mannen kunde inte ord engelska så det var svårt att påverka situationen. En stilla bön. Mycket obehaglig resa.
Ja, ja – det gick bra och vi landade väl i Cattolica. En kort sekunds panik när vi först trodde att lägenheten vi bokat låg i grannstaden. Men som tur var låg den istället perfekt. Mitt vid den lilla gågatan i staden och ca 500 meter från teatern där tävlingen skulle äga rum.
Jag och Sigrid installerades oss i lägenheten som till att börja med var väldigt kall, ca 15 grader. Efter att hittat den största mataffären och bekantat oss med den, handlat vad vi behövde och sedan lagat mat slöt vi an till övriga gänget. Sigrid kan ju inte äta på restaurang eftersom hon har så många svåra allergier men vi hittar sätt att vara en del av gemenskapen ändå.
Det blev en trevlig stund där förväntan och glädje låg i luften. Alla tävlande fick dessutom varsin gåva från alla danslärarna. En härligt rosa sjal och glittriga hårspännen.
Men till slut var det dags att bryta upp och gå hem till oss. Lägenheten var nu varm och skön. Och både jag och Sigrid sov gott.
21 november – första tävlingsdagen
Vi tog oss upp till teatern vi 9-tiden på morgonen för registrering. Det var väldigt varm och mycket folk så vi lämnade teatern så fort vi kunde. En naturlig nervositet inför dagens första masterclass smög sig in i Sigrid. Men vi gick en sväng och lät alla känslor bubbla upp. Första klassen skulle vara 10.45 i en lokal inte så långt från där vi bodde. På vägen till lokalen sprang vi på hennes danslärare Mia Stagh som peppade Sigrid som blev lugn och motiverad.
Klassen gick bra för alla från AAB och det var skönt att vara igång. Efter den blev det lite vila och sedan lunch innan jag lämnade av Sigrid på det hotellet som de andra bodde på. Det var dags för sminkning och det hjälpte Karin Forslind från AAB dem med. Jag mötte upp Sigrid när hon var klar. Hem till lägenheten igen och fylla på energidepåerna och packa tävlingsväskan.
Vi mötte upp de andra och sedan gick vi till teatern. Alla kändes mer glada och förväntansfulla än nervösa. En skön stämning helt enkelt.
Ca 1 1/2 timme senare bänkade vi oss på teatern. Dags för första tävlingen. Contemporary (modernt) stod på programmet. Sigrid var tidigt ut i sin tävlingsgrupp, tredje från start.
Sigrid dansade Amelie, koreograferad av Mia Stagh. Varje elev ges utrymme att lägga in egna detaljer och sätt att dansa den. Givetvis i samråd med Mia.
När Sigrid gick ut på scen och dansade så blev det för mig en magisk upplevelse. Sinnlig. Hon hade aldrig stått på just den scenen förut. Hon var i en ny kontext men det var som att hon varit där 100 gånger förut. Hon dansade på ett sätt som jag aldrig sett henne dansa förut. Sigrid har alltid stark närvaro på scen men detta var något annat. Hon var så närvarande på scenen och det var som att alla rörelser från första till sista hängde ihop som en enda rörelse. Som att hon målade på scenen. Jag var rörd efteråt.
Bilder från Sigrids moderna dans.
Det var överhuvudtaget stort att se alla fyra flickor från Sverige som tävlade i juniorklassen. De dansade alla så otroligt fint.
Sigrid kände själv att hon njutit av att dansa. Hade känt sig närvarande och glad på scenen.Vi somnade glada och nöjda den kvällen.
22 november – andra tävlingsdagen.
Även den här dagen började med masterclass men denna gången på scen. Jag fick rapporter om att det gick bra. Dessutom insåg jag efter en liten stund att jag kunde följa klassen på livestreaming. Otroligt roligt att se!
Efter klassen tog vi oss åter hem. Vilade och åt innan det var dags för ny sminkning på hotellet. Även denna kväll var det tävling för juniorerna, denna gång i klassisk balett. Dessutom skulle en av seniorerna som var med, Elsa, dansa sin första dans, hennes moderna solo.
Den här dagen bänkade vi oss i samlad trupp på läktaren. Och som alla från AAB dansade! Helt otroligt! Vi gjorde som de italienska fansen – klappade och lät.
Återigen var det så tydligt att scenen är Sigrids vän. Hon dansade sin Aurora busigt och med stor glädje. Otroligt stolt och imponerad. Jimmy och Albin följde allting hemifrån på live-streamingen. Verkligen delad glädje i lilla familjen.
Bilder från Sigrids klassiska variation.
Vi strosade hemåt i den ganska ljumma kvällsluften och kände oss glada efter en fin dag.
23 november – en mellandag som blev annorlunda
Precis som de två tidigare dagarna var det masterclass på förmiddagen. Efter den gick vi direkt till teatern där Elsa och Minou som tävlade i seniorklass skulle dansa sina klassiska solon. Båda dansade fantastiskt fint. Njutbart precis som när Sigrid, Perla, Isabel och Molly dansade sina solon. AAB höll verkligen hög jämn nivå.
Det som blev lite annorlunda med dagen var att när vi satt där och väntade på att tävlingen skulle börja var att en kvinna kom fram och presenterade sig som Larissa. Det tog mig några sekunder att koppla vem hon var. Men sedan trillade poletten ner. Larissa är den person som grundat YAGP. Hon frågade vad Sigrid hade för planer och efter ett kort samtal, sa hon att hon ville prata med oss efter att seniorerna hade dansat. Både jag och Sigrid satt lite som i chock men förstås glada.
Det blev ett spännande samtal. Hon var tydlig med att Sigrid är en mkt talangfull dansare. Fint. Men jag fick henne att förstå att Sigrid inte är redo för att flytta utomlands redan nästa år, att Sigrid pga sina allergier behöver bli lite äldre innan det sker mm. Då sa hon att hon ville att vi skulle komma upp senare den eftermiddagen och träffa ledarna för ett antal skolor efteråt.
När vi lämnade teatern var vi omtumlade. Dessutom fick vi veta att Sigrid kommit till final rond. Det var många olika känslor i entrén då. Två av tjejerna i vårt gäng hade tyvärr fått negativt besked om att de inte kom till final rond på söndagen. Det hade verkligen varit rättvist om alla fyra juniorer kommit till sista tävlingsdagen då de dansat väldigt fint.
Jag och Sigrid hade planerat in chill och strandpromenad den eftermiddagen men det fick vi ändra. Istället blev det ännu en tur till teatern då vi träffade företrädare för olika skolor. Det blev flera korta samtal med olika skolor. Spännande men de blev lite trötta på mig när jag återigen sa att hon inte flyttar än. Det var på många sätt en surrealistisk upplevelse.
Efter denna omtumlande dag gick jag och Sigrid för oss själva och njöt av ljummen kvällsluft och julbelysning i Cattolica. Strosade och pratade om vad allt egentligen betydde. Vi behövde vara för oss själva. Gott att det gick.
Vi pratade med vänner på telefon och förstås med Jimmy och Albin när vi kom tillbaks till lägenheten. Intryck som behövde smältas.
24 november – sista tävlingsdagen och prisceremonin
Strax efter kl 8.00 på morgonen möttes Sigrid och Isabel på teatern. Dags för sista masterclassen inför alla jurymedlemmar. De var samlade och kändes harmoniska. Fint att se.
Kostymen lämnades av vid 11-tiden och kl 13.00 satt vi åter igen bänkade för att se först Sigrid och Isabel dansa och sedan Elsa som kom till seniorernas final rond. Jag var mer nervös denna gången. Mest för att jag var trött tror jag. Men det hade jag inte behövt vara. Sigrid dansade åter en ljuvlig Aurora. Även Isabel och Elsa var fantastiska på scenen.
När vi lämnade teatern var det verkligen med en känsla av att oavsett vilka resultat det blir hade alla gjort vad de kunde. Det var en fin vila i det. Jag och Sigrid åt en middag innan vi bytte om för att lämna av Sigrid att ta del av prisceremonin.
Vi föräldrar fick tyvärr inte plats inne på teatern så vi tog oss till ett café där en av oss lyckades komma in på livesändningen.
Vi satt hukade och lyssnade till sändningen. Mia och Karin rapporterade från sina platser och även Jimmy hemifrån.
Det blev nästan en overklig känsla. Sigrid kom topp 12 i både klassiskt och modernt. Isabel kom topp 12 i klassiskt och Elsa kom topp 12 både i den klassiska och moderna seniorklassen. Redan detta var häftigt. Sedan hände det otroliga att Sigrid fick 2:a pris i contemporary. För hennes moderna solo alltså.
Hon fick även fem olika scholarship som t ex innebär att hon blivit inbjuden att testa lite olika skolor. Eller att hon kan gå på sommarskola till reducerad kostnad. Vi är så glada.
Det blir fortfarande en hel del kostnader för oss då det än så länge inte fungerar att på bo internat för Sigrid. Men vi är väldigt, väldigt glada och kommer försöka ta tillvara på en del av dessa möjligheter. Det hjälper ändå till att hon fått dessa fina stipendium. Sigrid fick även två inbjudningar efter att vi kommit hem att dansa på två av de sommarskolor hon är mest intresserad av. Berlin och Princess Grace Academy.
Sammantaget har detta YAGP – äventyr varit långt över förväntat. Både hur vi upplevde själva tävlingen och resultatet.
Vi blev kvar en extra dag i Cattolica pga flygstrejk. Då gick vi till slut den där strandpromenaden😊.
Nu smälter vi allt och låter advent vara i vila och gemenskap. Men planer för 2020 görs. Och stipendier för att kunna resa till de olika skolorna i Europa som Sigrid blivit inbjuden till söks. Och särskilt för att förhoppningsvis kunna delta i finalen för YAGP i New York i april. Men vi vilar i tanken att allt sådant löser sig.
Vill även passa på att rikta ett stort tack till er som hjälpt till och sponsra Sigrid! Ni bidrog att den här delen av balettäventyret var möjligt.
Sigrid - en ung ballerinas liv 