Efter två inlägg från Sigrids balettvardag i nutid, är det åter dags med lite tillbakablick.

Den första tiden på balettlinjen på Base23 var allt nytt. Sigrid som alltid närmat sig omgivningen sakta och avvaktande sa inte mycket till någon av de andra flickorna. Men hon fullkomligt älskade sin nya lärare Eugenia. Här hemma blev Eugenia lite som en osynlig gäst i hemmet för Sigrid var som en svamp och allt hon lärde sig på klass refererades innerligt och ofta här hemma. ”Eugenia sa, Eugenia visade mm”.

Men på Base sa inte Sigrid mycket första året. Och med noggrannhet såg hon till att jag eller Jimmy inte lämnade vänt-lokalerna. Jag gillade att sitta där. Höra musiken, se förberedelser och då och då växla några ord med denna Eugenia. Dessutom lärde jag själv känna fina personer som jag gärna träffar och umgås med än idag.

Det jag insåg ganska snabbt var att dessa små ljusblå tjejer verkligen fick en grund som de ännu har nytta av. De fick inte gena någonting. De fick börja från grunden. På golvet. Det första året/åren fick de bygga en stark core (korsett), jobba med utåtrotation och även stretch. Men framförallt core. Första gången jag och säkert många föräldrar med mig var på första föräldrapåtittningen fick dessa små 8-åringar göra styrkeövningar som många av oss själva inte skulle orka. Jag har ett minne av x:et. Flickorna låg på mage med både armar och ben utåt, dessutom roterade (som ett x). Sedan lyfte de både armar och ben och om jag inte minns alldeles fel roterade de dem också. Och så Eugenias pigga röst som sa ” nu gör vi x:et”. Jag insåg där och då att hon hade börjat arbetet med att bygga så starka tjejer.

Så fortsatte det hela tiden på balettlinjen och även flesta året på Alhanko Academy of Ballet. Visst fick de komma upp på fötter också. Men danskroppen började på golvet.

Dessa filmer är från november 2015 och Sigrid gick i 3:an.